I slutet av januari beslutade EU:s utrikesministrar att bistå med utbildning av somaliska soldater i Uganda. Syftet är att öka säkerheten i Somalia genom att se till att regeringen får kontroll över områden där den radikala islamistgruppen Al Schabaab i dag opererar.
Under våren ska mellan 100 och 200 personer, främst militärer, specialutbilda 2 000 soldater inom bland annat krigföring i stadsmiljö, hantering av sprängämnen och medicinsk support. Sverige, som varit med och fört frågan framåt i EU i egenskap av ordförande, överväger att skicka trupper.
I insatsen samarbetar EU med Afrikanska unionen och Uganda, som står för själva basträningen av de somaliska soldaterna.
Enligt Robert Egnell, lektor vid Försvarshögskolan, är det tydligt att EU nu tar en aktiv roll för att bli en mer trovärdig säkerhetsaktör i Afrika. Samtidigt tycker han att det är uppseendeväckande att EU så tydligt väljer sida i en konflikt:
– Det är inte så enkelt som att det handlar om att slå ner ett islamistiskt uppror. Det handlar om ett inbördeskrig där EU väljer att stödja en tveksam regim som är placerad i landet av västvärlden och Etiopien.
Egnell menar också att EU tar en risk eftersom det inte finns några garantier för att de somaliska soldater som EU utbildar inte kommer förtrycka den somaliska befolkningen i framtiden. Hans oro delas av Vänsterpartiets parlamentariker Eva-Britt Svensson.
– Det är ju väldigt svårt att göra en bedömning vad de här soldaterna kommer att göra i framtiden. Det är klart att det somaliska folket behöver stöd men är då högsta prioritet att utbilda militärer? Det löser inte konflikten i sig, säger hon.
Eva-Britt Svensson menar också att alla insatser av den här typen bör ha ett klart FN-mandat, något som EU saknar eftersom utbildningen är en bilateral överenskommelse mellan EU och Somalia.
Andreas Liljeheden
