I en kommande rapport går EU-kommissionen och Världsbanken till attack mot slöseriet med skattefinansierade biståndspengar.
Enligt källor i kommissionen kan EU-länderna årligen öka sitt bistånd med 75 miljarder kronor genom att bättre koordinera sina insatser. Det motsvarar ungefär 10 procent av det totala biståndet inom EU.
EU-kommissionen har under en längre tid kritiserat medlemsstaterna för bristande samarbete och för att de inte fördelar biståndet till de länder och verksamheter där det behövs bäst.
I populära biståndsländer, som till exempel Tanzania och Malawi, trängs allt för många biståndsorgan från medlemsstaterna, anser kommissionen. I mindre populära utvecklingsländer skulle det behövas många fler givare på plats.
Vissa typer av insatser är också mer attraktiva bland de 27 medlemsstaterna. Allt för många EU-länder vill till exempel syssla med hiv och aids eftersom det är relativt enkla insatser som ofta ger uppmärksamhet i medier och i nationella parlament.
Resultatet blir att stora summor slösas bort på dubbelarbete och onödiga insatser. Den ena handen vet inte vad den andra gör.
En av de viktigaste åtgärderna för att öka samordningen är att överlåta mer av ansvaret för biståndet på mottagarländerna själva, anser kommissionen. I stället för att ha 100 olika hiv- och aidsinsatser i ett utvecklingsland, där varje givare har ett antal anställda personer på plats, kan man betala in pengarna direkt i landets hälsobudget.
Men enligt rapporten gör inte EU-länderna detta i tillräckligt hög utsträckning. Hittills går bara 44 procent
av EU:s biståndsflöde genom nationella budgetar i mottagar-länderna. Målet är att nå 85 procent nästa år.
Ambitionen är alltså att medlemsländerna ska minska antalet biståndssektorer som de jobbar inom samt minska antalet mottagarländer. Sverige, som just nu är ordförandeland i EU, har i uppdrag att se till att detta sker.
– Vi förväntas arbeta med biståndseffektiviteten under ordförandeskapet och för egen del har ju Sverige redan minskat antalet sektorer och länder, säger biståndsminister Gunilla Carlsson.
Hon tillägger dock att det i andra EU-länder finns ett motstånd mot ökat biståndssamarbete.
– Det finns många länder som ser biståndspolitiken som något som är kopplat till landets historia eller särintressen och de tycker att det är deras egna pengar. Men jag tror att vi långsiktigt kommer att ha mycket mer av arbetsdelning och det betyder också att vi använder varandras pengar, säger Gunilla Carlsson.
I sin rapport konstaterar EU-kommissionen också att många medlemsstater är ovilliga att öka koordineringen av sitt bistånd. De tycker att ett sådant arbete tar för lång tid och att det kostar för mycket pengar.
Ett annat hinder på vägen är medlemsländernas nationella budgetar som fastställs årligen vilket gör det svårt att få biståndsarbetet att bli långsiktigt och förutsägbart. Biståndsministern menar att det är ett problem även för Sverige.
EU-kommissionen vill också att mottagarländerna bättre ska kunna förutse hur mycket bistånd de kommer att få under de kommande åren. Därmed ska de lättare planera sitt utvecklingsarbete långsiktigt.
I dag är biståndsflödet ofta svårt att förutse. Insatser från EU-länderna stoppas ofta av nyckfulla och godtyckliga inrikespolitiska orsaker.
Andreas Liljeheden
Nils Resare
Fotnot: EU-kommissionens rapport kommer att presenteras i sin helhet under European Development Days i Stockholm 22–24 oktober.
