Världen
WSF
Foto: Amine Ghrabi/flickr.com

Foto: Amine Ghrabi/flickr.com

Tunisien

Arabiska våren i fokus vid Världssocialt forum

Publicerad: den 3 april 2013

Tunis (IPS) – Världssocialt forum hölls i helgen för första gången i Nordafrika – som ett uttryck för stöd till de folkliga revolter som ägt rum i regionen. Motsättningar mellan olika grupper var dock tydliga.

Vid årets upplaga av Världssocialt forum var den arabiska våren i fokus, snarare än den globaliseringskritik – ekonomiska-, politiska- och sociala orättvisor till följd av globalisering – som tidigare möten kretsat kring.

– Världssocialt forum har i Latinamerika bidragit till bildandet av regeringar som representerat folket. Vi hoppas att detta också kommer att ske i arabvärlden, säger Tarek Ben Hiba, människorättsaktivist aktiv i både Tunisien och Frankrike.

 Årets forum hölls 26-30 mars i Tunisiens huvudstad Tunis där folkliga protester tvingade president Zine El Abidine Ben Ali från makten i januari 2011. När en fruktförsäljare, Mohamed Bouazizi, tände eld på sig själv i december 2010 i frustration över mutor, polistrakasserier och brist på pengar blev det den tändande gnistan till revolten i Tunisien – och till hela den arabiska våren.

Årets möte belyste vad som åstadkommits och vilka utmaningar som länder som Tunisien, Egypten, Libyen och Syrien står inför. Å ena sidan finns motsättningar mellan sekulära och islamister, särskilt i Tunisien och Egypten, å andra sidan rasar kriget i Syrien medan läget i Libyen är instabilt.

Konflikten i Syrien orsakade spänningar mellan anhängare och motståndare till Syriens president Bashar al-Assad vid seminarier och paneldebatter under forumet. Under torsdagen diskuterade fyra syriska kommunistiska och två kurdiska organisationer framtida åtgärder mot regimen, samtidigt som Assadanhängare arrangerade en demonstration. Situationen i Libyen har också orsakat spänningar.

Under onsdagen drabbade två grupper samman när några personer höll upp en skylt som uttryckte stöd för Muammar Gaddafi (som styrde landet mellan 1969 och 2011 då han greps och dödades av rebellstyrkor). Det framkallade starka reaktioner vid forumet bland dem som stött upproret.

 – Vi har det bättre än vad de säger. Det finns fortfarande problem, men vi lär oss från grunden eftersom vi inte hade något civilsamhälle förut, säger Fatma, en kvinna från Tripoli som tillhör en organisation som arbetar för ökat inflytande för kvinnor inom politiken.

Motsättningar mellan islamister och sekulära grupper i de politiska processerna i Tunisien och Egypten har också märkts av under det världssociala forumet. I år deltog för första gången organisationer med kopplingar till moskéer. Kvinnliga universitetsstudenter genomförde en sittstrejk på universitetsområdet där forumet hölls för att protestera mot universitetets förbud mot niqab – en slöja som täcker ansiktet och endast visar ögonen. De muslimska studenterna hävdar att förbudet strider mot religionsfriheten.

– Deltagarna i forumet kräver frihet, vilket är anledningen till att vi ber om stöd, säger Nabi Wahbi, en av de unga demonstranterna som deltog i protesterna.

 Integrationen av dessa grupper i en miljö präglad av kampen för kvinnors rättigheter är en utmaning. Progressiva grupper i Tunisien anklagar islamister för att försöka införa sharialagar och undergräva kvinnors rättigheter. Världssociala forumet med mottot "En annan värld är möjlig" hölls första gången i staden Porto Alegre i Brasilien 2001 och samlade hundratals icke-statliga organisationer och globaliseringskritiska rörelser.

IPS/Alberto Pradilla

 
Tipsa en vän
Dela
Intevju Taslima Nasrin
Taslima Nasreen
Foto: Pär Olsson

Livsfarliga ord

Taslima Nasrin kritiserar islam och kvinnoförtrycket i sitt hemland Bangladesh i sina böcker och dikter. Resultatet: Hon lever sedan 19 år i exil, med tung bevakning. Senast på bokmässan i Calcutta i våras vägrade arrangörerna att lansera hennes bok. De första åren tog hon sin tillflykt till Sverige.

Krönika: Petina Gappah
Petina Gappah
Foto: Joakim Roos/Scanpix

Jag tror på en förändring i Zimbabwe

Den 16 mars, en månad innan Zimbabwe firar 30 år av självständighet, kommer jag och miljoner av mina landsmän att gå till vallokalerna för att folkomrösta om en ny konstitution. Vi förväntas säga ja eller nej till det som ska utgöra grunden för ett nytt socialt kontrakt mellan de styrande och de styrda.