Slutresultatet från Kenyas presidentval låter vänta på sig. Det elektroniska systemet bröt samman och funktionärerna gick över till manuell räkning. Ju längre tid det tar, desto större blir misstankarna om valfusk.
Efter valet manar all tänkbar offentlighet till lugn och besinning i landet. Själva valprocessen har varit mycket ambitiös och inga stora oegentligheter har hittills rapporterats.
Det är svårt att bedöma vad det skulle kunna innebära om de stora förhoppningarna på det här valet skulle grusas.
Sedan de allra första siffrorna började sippra in har Uhuru Kenyatta haft en klar ledning över motkandidaten Raila Odinga. En smart politisk allians har i så fall lett till att Kenyatta blir Kenyas nye president. Men jag undrar också om ett sådant resultat kan tolkas som att kenyanerna rycker på axlarna åt västvärldens åsikter.
Om Kenyatta vinner går det på tvärs mot opinionsmätningarna. Om han inte får 50 procent av rösterna blir det en andra valomgång. Då har Odinga fortfarande en god chans eftersom en tredje kandidat, som enligt prognoserna får cirka 3 procent av rösterna, då förmodligen kommer att stödja Odinga.
Blir det bara en omgång är det en seger för det som varit Kenyas etablissemang ända från självständigheten 1963. Sonen till den förste presidenten blir Kenyas nye ledare.
Uhuru Kenyatta står åtalad vid internationella brottsmålsdomstolen i Haag för brott mot mänskligheten genom att ha stött och finansierat en del av våldet kring förra valet I december 2007. Detta har inte hindrat honom från att ställa upp. Tvärtom, har han och hans vicepresidentkandidat, William Ruto, som också dras inför rätta i Haag, lyckats vända åtalet till sin fördel. Man målar ut det som orättfärdigt; att domstolen är nykolonial och bara ger sig på afrikanska ledare.
“Varför”, frågar sig också många kenyaner, “åtalar man nummer tre och fyra, men inte nummer ett och två, som var medskyldiga?”
Med det menar man den sittande presidenten Mwai Kibaki och Raila Odinga som även 2007 var favorittippad.
Västvärlden har föga diskret antytt att de stöder Odinga och att ett val av Kenyatta skulle kunna leda till sanktioner mot Kenya. Även detta har Kenyatta troligen vänt till sin fördel. Odinga har fått svara på frågor om han är en väst-marionett.
Men det mest avgörande för valutgången kan bli att Kenyatta och Ruto slog ihop sina partier i en allians. Kenya lever fortfarande med ett trauma från eftervalskatastrofen. Då var det framför allt grupper från kalenjin och kikuyus som utförde och drabbades av våldet. Kenyatta är nu den mest framträdande kikuyupolitikern och Ruto kommer från Rift Valley där en samling folkgrupper räknas till kalenjin.
Uhuruto, som Kenyatta och Ruto kallar sig, har lovat fred och framsteg. Tillsammans har de tyckts representera både rik och fattig, både centralmakt och regionerna.
Jag tillbringade valdagen I ett distrikt som massivt röstade för Kenyatta. Ingen ställde frågan: ”Kommer Kenya att ledas från en cell i Haag?”
Kenyattafamiljens rikedom och dominans är skapad ur landets tre stora problem: ojämlikheten, korruptionen och den etniska splittringen. Det är omöjligt att tro att han skulle reformera politiken.
Odinga har uppfattats som mer representerande de fattiga och har verkat för en decentralisering av makt och resurser, men med Kenyattas allians med Ruto blir skillnaden mellan dem otydligare. Klart är att röstandet fortfarande är mycket etniskt betingat. Det visar sig i de massiva majoriteter som den ena eller andra kandidaten får i olika regioner.´
Den nya konstitutionen som tragglats fram under många år är ett stort steg framåt. Den har åtföljts av ett gediget folkbildningsarbete som gör att kenyaner kan sin författning utan och innan. Dessutom måste vinnande president ha minst 25 procent av rösterna i hälften av de 47 regionerna, för att diversifiera styret av landet.
Kenya har haft tillväxt under senare år. Man sätter stort framtidshopp till oljetillgångar. Men för att befolkningsmajoriteten ska få del av ekonomiska framsteg krävs antagligen en ny generation ledare.
Det tycks kenyanerna få vänta på i fem år till.
Cecilia Bäcklander
Sverige har bidragit till valprocessen i Kenya med 65 miljoner kronor. http://www.sida.se/Svenska/Nyhetsarkiv/2013/Februari-2013/Kenya-gar-till-val/
