Nils Resare. Foto: Ester Sorri
Foto: Ester Sorri

Foto: Ester Sorri

Analys

Fem år med självständighet

Publicerad: den 15 mars 2013

Med ett manér som en intellektuell från 1950-talet tog Ibrahim Rugova emot i sin kylslagna barack. Han kedjerökte franska cigaretter och pratade om ickevåld och albanernas frigörelse från Serbien.

Året var 1992 och Kosovo var uppdelat i två parallella universum. Det officiella styrdes med järnhand av den serbiske diktatorn Slobodan Milošević. Det inofficiella var Albanernas land med underjordiska universitet, skolor och sjukhus. Ibrahim Rugova var den självskrivne, inofficiella, presidenten.

I dag har det gått över 20 år sedan mitt besök i baracken. Kosovo har utropat sin självständighet och Rugova är landets store frihetshjälte och nationalikon. Men han fick själv aldrig uppleva sin stora  dröm. Han dog 2006 i sviterna av den lungcancer som han hade kämpat med i flera år.

Redan vid tiden i baracken förstod Rugova att friheten hade ett pris. Milošević hade konsekvent hållit den albanska majoritetsbefolkningen utanför alla ledande positioner i samhället. Friheten handlade inte bara om att erövra makten utan också om att bygga upp ett samhälle från början, med allt vad det innebär.

Men frågan är om Rugova, i sin vildaste fantasi, kunde föreställa sig hur svårt det skulle bli. Efter tio år av FN-styre och fem år av EU-övervakad självständighet är Kosovo fortfarande mycket långt från att vara ett fungerande samhälle. Befolkningen är visserligen inte längre under serbisk tyranni, men det är eländigt fattigt och medborgarna kan fortfarande inte få visum för att resa utomlands.

Självständigheten är också relativ. I dag är Kosovo bara erkänt av hälften av FN:s medlemsländer. Landet är beroende av utländskt bistånd, det finns inga fungerande näringar och arbetslösheten närmar sig 50 procent. Många familjer överlever tack vare att någon släkting har lyckats få jobb i någon av de många internationella organisationer som sedan länge finns i landet.

Den ickevåldskamp som Rugova drömde om gick också om intet. Friheten erövrades med hjälp av Natos bombningar och en egen albansk gerillaarmé. Den senare utreds i dag för krigsbrott, knarkhandel och handel med mänskliga organ från mördade serbiska krigsfångar. Självaste premiärministern, Hashim Thaçi, misstänks vara inblandad.

Och ännu är inte relationen med Serbien löst. ”Kosovo kan inte och kommer inte att vara en självständig stat. Jag förstår inte varför vi inte ska kunna diskutera alternativa lösningar”, sade nyligen Serbiens president Tomislav Nikolić efter ett första möte med Kosovos president Atifete Jahjaga.

Kosovo må ha utropat sin självständighet, men det är långt kvar innan landet står på egna ben.

Nils Resare

I fokus

Kosovo
Foto: Armend Nimani/Scanpix
Korruptionen fortfarande epidemisk i Kosovo
EU:s civila insats i Kosovo är den största och dyraste någonsin. Men unionens försök att förbättra rättsskipningen i landet får får svidande kritik. Efter fem års arbete är korruptionen fort-farande ”epidemisk” och EU har inte lyckats leverera tillräckligt många fällande domar.
 
Tipsa en vän
Dela
Intevju Taslima Nasrin
Taslima Nasreen
Foto: Pär Olsson

Livsfarliga ord

Taslima Nasrin kritiserar islam och kvinnoförtrycket i sitt hemland Bangladesh i sina böcker och dikter. Resultatet: Hon lever sedan 19 år i exil, med tung bevakning. Senast på bokmässan i Calcutta i våras vägrade arrangörerna att lansera hennes bok. De första åren tog hon sin tillflykt till Sverige.

Krönika: Petina Gappah
Petina Gappah
Foto: Joakim Roos/Scanpix

Jag tror på en förändring i Zimbabwe

Den 16 mars, en månad innan Zimbabwe firar 30 år av självständighet, kommer jag och miljoner av mina landsmän att gå till vallokalerna för att folkomrösta om en ny konstitution. Vi förväntas säga ja eller nej till det som ska utgöra grunden för ett nytt socialt kontrakt mellan de styrande och de styrda.