Det är inte första gången regissören Nahid Persson Sarvestani skildrar sitt forna hemland Iran. När iranska revolutionen bröt ut 1979 var Persson Sarvestani student, vänsteraktivist och kritisk mot det islamistiska styret. Hon lyckades fly till Sverige och fick svenskt medborgarskap, men hennes bror Rostam, liksom många andra, gick ett annat öde till mötes. Han avrättades i fängelset på grund av sina politiska åsikter.
Nahid Persson Sarvestani har burit på tunga skuldkänslor på grund av händelsen, övertygad om att det egentligen var hon som skulle fängslas – hon var mer aktiv och den som övertalat brodern att gå med i oppositionen.
Trettio år senare, 2009, är det val i Iran och protester bryter ut igen. Händelserna river upp gamla sår och hon bestämmer sig för att söka upp vänner från förr, som alla suttit fängslade under flera år i Iran – men som överlevt.
Nahid Persson Sarvestani bjuder över dem till sitt hem i Sverige under några dagar och kvinnorna berättar om sina fruktansvärda upplevelser i fängelset. Mötet med vännerna leder till att hon får inblick i sin brors sista dagar i fängelset och livet.
När kvinnorna berättar sina historier vid middags- eller frukostbordet är det som att sitta vid samma bord och uppleva den tortyr som de har fått utstå.
Filmen visades på Tempo dokumentärfilmfestival och kommer i höst att visas på svenska biografer och nästa vår sändas i tv.
Camilla Göth
