– Visst funderar jag ofta över riskerna. Speciellt efter Hamids död.
Rashid är 29 år. I snart fyra år har han arbetat som tolk åt de svenska och finska soldaterna på Camp Northern Light i Mazar-e-Sharif.
Det senaste året, i takt med att talibaner och andra beväpnade motståndsgrupper etablerat sig i den tidigare lugna norra delen av Afghanistan, har han upplevt hur arbetet blivit alltmer riskfyllt. Granatattacker och bakhåll tillhör numera vardagen.
– Om jag hittar ett annat arbete med samma lön slutar jag jobba åt Isaf. Men det är svårt att få jobb i Afghanistan. Att arbeta som tolk åt militären är välbetalt och fram tills nu har det varit ett eftertraktat arbete.
Rashid berättar att han läst juridik och statsvetenskap på universitetet i Kabul. Innan han fick jobbet som tolk åt de svenska och finska soldaterna arbetade han under ett par år som tolk åt FN och USAID.
Rashids familj tror fortfarande att sonen arbetar åt FN. För att inte oroa sina föräldrar väljer han att inte berätta om jobbet.
Inte ens hans fru vet något.
– Jag har sagt till henne att jag jobbar åt FN. När vi ska ut på långa patruller – ibland är vi borta veckor i sträck – säger jag att jag ska på tjänsteresa och inte vet när jag kommer hem.
Vad händer om familjen en dag får beskedet att sonen omkommit? Och att han i verkligheten arbetade som tolk åt Isaf?
– De skulle bli helt förkrossade. Deras liv skulle vara över.
För närvarande arbetar ett drygt 30-tal lokalanställda afghanska tolkar åt de svenska och finska soldaterna i Mazar-e-Sharif. Det skulle behövas fler, totalt närmare ett femtiotal. Efter Hamid Hossainis död var det nio tolkar som sade upp sig, bland dem som är kvar är det många som letar andra jobb, berättar Rachid.
I tolkarnas arbetsuppgifter ingår både patrulluppdrag och rena översättningsuppdrag på basen. Det kan vara olika dokument och rapporter som ska skrivas om från engelska till dari eller pashtu, förklarar Rashid. I fält fungerar tolkarna som en länk mellan soldaterna och den afghanska befolkningen.
Tolkarna arbetar i skift. För att alla ska få erfarenhet använder man sig av ett rotationsschema.
– Bara i specialfall kan soldaterna önska en speciell tolk för ett uppdrag, berättar Rashid.
Efter snart fyra års anställning har han en grundlön på drygt 700 amerikanska dollar i månaden. Utöver det får han ett tillägg på 400 dollar för att han jobbar nattskift.
I svenska kronor handlar det alltså om en ersättning på knappt 8000 kronor i månaden.
Rashid är nöjd.
– Lönen är bra och jag får en chans att utveckla mina språkkunskaper.
Redan under ett av de första patrulluppdragen fick Rashid erfara riskerna med jobbet.
– Vi var på patrull i en liten by i pro-vinsen Samangan. Vi kom dit sent och det hann bli mörkt innan vi var klara. Chefen för vår grupp bedömde att det var för farligt att resa hem i mörkret, i stället skulle vi övernatta på den lokala polisstationen. Mitt i natten väcktes vi av granateld. Förmodligen hade motståndsmännen sett oss komma till byn, när vi inte lämnade den förstod de att vi övernattade på polisstationen och började skjuta mot oss. Soldaterna besvarade elden, ingen blev skadad, men visst blev jag rädd.
Vid ett annat tillfälle fastnade gruppen i ett bakhåll. Soldaterna kastade sig ur bilen och i eldstriden som följde dödades flera talibaner.
– I sådana situationer är vi instruerade att följa en av soldaterna. Tar han eller hon skydd i ett dike, så ska vi också göra det. Samtidigt gäller det att vara på sin vakt, du vet aldrig hur en person hanterar pressen. Gör soldaten något dumt måste du vara beredd att ta ansvar för dig själv.
Hur känns det när dina landsmän blir dödade av svenska soldater?
– Jag blir glad. De som attackerar de internationella styrkorna är kriminella, talibaner eller lokala krigsherrar som inte tänker på landets bästa, förklarar Rachid.
I staden Mazar-e Sharif tycks de flesta afghaner vara positiva till de svenska soldaternas närvaro. Rachid upplever att förtroendet för just svenskarna är stort. Betydligt större än för de amerikanska och de andra Isaf-ländernas styrkor. På landsbygden, på bara någon mils avstånd från staden, är situationen en annan.
– Där möts vi ofta av hot. En del bybor tar bilder eller filmar oss med sina mobiltelefoner för att kunna identifiera oss. I Mazar-e-Sharif är vi relativt säkra, men ute i byarna skulle vi inte överleva länge på egen hand.
Vad skulle hända med er om de svenska soldaterna lämnade landet?
– Vi skulle vara tvungna att fly. I annat fall skulle vi bli dödade.
Göran Engström
