Set

Set Amaya Urquía trivs i slumstadsdelen Flores de Oriente, högt ovanför Honduras huvudstad Tegucigalpa. Men han vet också att här lurar faror: det gäller att passa sig för knarket och de kriminella ungdomsgängen.

– Vi har bästa utsikten över stan, säger 14-årige Set stolt när han ska beskriva vad som är bra med att bo i det fattiga området Flores de Oriente.

Det är sant. Sets familj bor på toppen av ett av alla de blågröna berg som omger den honduranska huvudstaden. Från huset ser man både den vackra Suyapabasilikan, landets heligaste byggnad, och stadens myllrande centrum långt där nere.

Längs med bergväggen nedanför våra fötter breder Flores de Oriente ut sig. Ju längre ned vi klättrar desto enklare blir husen, även om de ligger vackert inbäddade bland bananplantor och blommor. Där Flores lilla gångväg tar slut och ersätts av en vindlande stig, bor områdets allra fattigaste. Deras skjul av plåt och bräder riskerar att kana utför stupet så snart det börjar regna.

Set och hans föräldrar bor i den bättre delen av Flores, den som ligger högst upp. De har ett riktigt tegelhus med två sovrum, ett litet kök och ett vardagsrum med planscher på väggarna och en sliten blårandig soffa.
Intill ligger fotbollsplanen där Set och hans kompisar i fotbollslaget ”Barcelona” just har spelat en turnering.

 – Vi vann! utbrister Set. Vi var fem man i laget och jag spelade center.

Han älskar fotboll. Bäst är förstås att göra mål. För den känslan kan han stå ut med att ibland bli blåslagen – Set är kortväxt och de andra grabbarna i hans ålder är mycket kraftigare.

Sets andra stora intresse är musik, han har själv lärt sig att spela trummor.

– Det var ingen som lärde mig spela utan jag tittade på trummisen i vår kyrka, lyssnade på en rytm och prövade den med pinnarna. Sedan två år tillbaka är det jag som är förstetrummis i kyrkan. I bandet är vi en gitarrist, en sångare och jag. Nu försöker jag lära mig att spela gitarr, pappa laddar ner låtar på internetcaféet och jag försöker få till ackorden.

Kyrkan är viktig för Set och hans familj. Pappa Agner är pastor i den lilla frikyrka familjen tillhör och både han och mamma Wendy är volontärer i dess förskola för utsatta barn.

Set är stolt över att föräldrarna kan hjälpa andra som är ännu fattigare.

Det senaste året har varit alldeles särskilt svårt för honduranerna. Efter statskuppen i juni 2009 frystes det internationella biståndet. Massavskedanden och höjda priser har gjort att många bara har råd att äta en gång om dagen.

Även för Sets familj har året varit tufft. Det byggs inte mycket längre, så pappa Agner, som är murare och svetsare, har inte haft jobb på länge. Set ser ledsen ut när han berättar.

– De senaste månaderna blev det problem och pappa kunde inte betala skolavgiften och då blev jag inte insläppt på skolan längre. Det kändes jobbigt för jag ville fortsätta studera. Men även om det inte gick det här året, hoppas jag att jag kan studera nästa år.

 Set blev alltså tvungen att sluta på högstadiet. Han gick på en skola inne i stan och föräldrarna ville inte att han skulle fortsätta på skolan i området.

– I Flores är det lätt att hamna i dåligt sällskap. Jag vet var de säljer droger, ungdomarna samlas utanför en kiosk. Förut var det ännu farligare för det fanns gängmedlemmar som bodde här och rånade folk, men de finns inte kvar längre.

Konsekvenserna av att hamna i dåligt sällskap har Set upplevt på nära håll.

– Mina storebröder heter Samuel och Jairo. Samuel sitter i fängelse och Jairo på ungdomsanstalt i en annan stad. De kom i dåligt sällskap och började spela kort. Sen blev det bråk och någon gav dem ett vapen.
Vad skulle du vilja säga till ungdomar som är på glid i Flores?
– Att de inte fortsätter på fel vägar!
I går såg jag ett gäng som sökte efter en kille i kvarteret. Jag tror inte den killen kunde sova i natt, han tänkte nog på om de skulle döda honom. Det finns de som blir arga när man varnar dem eller ger dem goda råd. Först i fängelset kommer de ihåg råden.
 Om Set hade mycket pengar skulle han använda dem för att studera:
– Först skulle jag betala min studier. Och hade jag mycket, mycket pengar då skulle jag betala ut mina bröder från fängelset!
Går det att betala för att få ut folk från fängelser i Honduras?
– Jo, om man betalar ordentligt så går det! säger Set med övertygelse i rösten.
Set har en syster också, hon heter Ester och är 17 år. Förra året hoppade hon plötsligt av skolan, rymde hemifrån och flyttade ihop med en kille. Föräldrarna blev väldigt oroliga.
 – Ingen kunde stoppa henne, hon bara bestämde sig! Men jag tycker om killen, han spelar bas, så vi övar tillsammans.

Det här senaste året året har det varit för många problem i familjen, tycker Set och det har gjort honom ledsen. Men han har också känt att föräldrarna stöttat honom. 

Hans framtidsdröm inkluderar att gifta sig och få fyra barn.

– Jag skulle vilja studera till advokat. En sådan som försvarar folk som har vittnen och säger sanningen. Eller så vill jag bli doktor. Operera folk och sy ihop dem! Men jag har en annan dröm också, att bli pastor som min pappa.

Om han får fortsätta studera ska han jobba hårt för att förverkliga sina drömmar.

Miriam Mondragon