Ivy

Hennes familj är typisk för Kenyas växande medelklass. Ivy Mongina Mongare, 17, har därmed alla möjligheter att söka sig utomlands för en framtida karriär. Men hon är fast besluten att stanna i Kenya. Där är hennes chanser att bli lycklig större.

Für Elise är sannolikt världens mest spelade melodi bland pianister under skolning och det är första-valet när Ivy Mongina Mongare sätter sig vid klaveret. Hon spelar stycket för att jag tidigare nämnt Beethoven som en favorit. Men det hade lika gärna kunnat vara Mozart. På tvärflöjten, fiolen eller pianot.

Tre gigantiska skinnsoffor upptar större delen av utrymmet i ett vardagsrum som annars skulle uppfattas som stort. Föräldrarna är borta över dagen men i köket kokar hushållerskan kaffe.

Ivy Mongina Mongares familj är sinne-bilden för Kenyas aspirerande medelklass. Mamma Pamela driver en resebyrå och pappa Tom är musik- och mattelärare.

Men om musikintresset lever vidare i den yngre generationen har det varit jobbigare med matten.

– Jag kunde inte greppa det. Kemi hade jag också svårt för och därför släppte jag tanken på att bli läkare. Nu läser jag historia, engelska och biologi, berättar hon.

Siktet är inställt på studier i politik efter att hon avslutat grundskolan. Hon funderar på att läsa en kandidatexamen i Sydafrika för att sedan åka till USA för masters-studier. Men därefter vill hon hem till Kenya.

– Det är lättare att bli lycklig här. Jag tror att alla som pratar om att flytta till Europa och USA har haft det svårt här i Kenya. För mig är det annorlunda.

Resonemanget kan tyckas absurt i ett land där genomsnittsinkomsten är 360 dollar om året. Men Ivy är medveten om hur lyckligt lottad hon är. Hennes pappa växte upp i Kibera, en av världens mest kända kåkstäder som ligger ett stenkast från familjens lägenhet i stadsdelen Kilimani i Nairobi. Vid tolv års ålder dog hans pappa och mamman var ensam familjeförsörjare. Genom ett stipendium fick han chansen att gå i skolan.

– Han lyckades ändå ta sig dit han är i dag, och ta sig bort. Det är en enorm inspiration för mig. Allt handlar om utbildning. Om du inte satsar på din utbildning kommer du ingenstans. Dessutom såg vi för tre år sedan vad som hände med människor som var outbildade och arbetslösa.

Hon syftar på våldsamheterna efter det omtvistade valet vid årsskiftet 2007/2008. Hon var då 14 år gammal och upplevde på alltför nära håll hur landet höll på att rämna.

– Vår familjs hus i en by ute på landet var hotat av milisen som ville sticka det i brand. Här i Nairobi såg vi hur ungdomsgäng gick runt med machetes och andra jordbruksredskap. Det var folk från alla grupperingar, men de hade gemensamt att de var från en och samma klass. Det var otäckt, och man förstår hur viktigt det är med kunskap och utbildning.

Hela det politiska systemet är korrupt, menar Ivy, som vill se nya ledare som tänker i nya banor. Det är den främsta anledningen till att hon vill studera politik efter skolgången. Men om hon sedan vill ge sig in i politiken eller betrakta den på avstånd återstår att se.

– Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag vill göra sedan.

Om inredningen i lägenheten uppfattas som avskalad, bortsett från skinnsofforna, är det en annan känsla som präglar flickrummet. Det skulle kunna tillhöra vilken 17-årig tjej som helst. Jane Austen i hyllan, skönhetsprodukter framför spegeln och kläder på golvet. I datorn spelas oftast Kid Cudis låt Man on the Moon, på lördagsmorgnar till faderns förtret.

Vad gör du när du träffar dina vänner?

– Vi brukar ses på Westgate eller hemma hos någon. Det finns inte så mycket aktiviteter för ungdomar. Ibland går vi på klubbar, om de inte kollar hur gamla vi är.

Westgate är ett stort varuhus i Nairobi där ungdomar fördriver tid. Om den fattiga massan i Kenya lider av arbetsbrist är tristessen medelklassens gissel. Fritidsgårdar är ett mer eller mindre okänt begrepp i landet och ungdomarna har få valmöjligheter. Men det är inget som Ivy nämner som ett problem, det skulle minst sagt uppfattas som förmätet.

Och det är kanske den största skillnaden mellan europeisk och afrikansk medelklass, bortsett från att medelklassen i Afrika i ett större sammanhang skulle uppfattas som rikare än motsvarigheten i norr. I Kenya räcker det inte med att ha nått en drömtillvaro. Omgivningens armod gör sig påmint och arvet från den förra generationen, som startade betydligt fattigare, lever kvar. Därför slösar man inte med tiden. Ungdomarna har fått en chans och utnyttjar den på ett annat sätt. Ambitionerna och seriosi-teten är ofta det mest slående draget hos Kenyas unga.

Vad är det största hotet mot din tillvaro framöver?

– Det skulle vara om jag misslyckades med studierna, och inte gick vidare.

Erik Esbjörnsson