I Danmark har det rått konsensus kring att biståndspolitiken inte ska utsättas fär skiftande politiska prioriteringar. Alla vet att ett effektivt bistånd kräver stabilitet och långsiktig planering. Samarbetsländerna ska känna att de kan lita på oss.
Därför har regeringen och oppositionen alltid ansträngt sig fär att nå enighet kring de stora dragen.
Men nu är det slut med det.
Socialdemokraterna, Socialistiskt folkeparti, Radikale Venstre och Enhetslistan röstade emot regeringens förslag till ny strategi för danskt bistånd.
Motivet att bryta enigheten handlade inte så mycket om att oppositionen ogillade själva strategin. Det byggde i stället på det faktum att biståndsministern, samtidigt som de nya riktlinjerna antogs, blev ålagd att skära ned biståndet med 2,3 miljarder danska kronor på tre år. Resultatet blir att det danska biståndet kommer att uppgå till 0,76 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) år 2013.
När den nuvarande regeringen tog över makten för nio år sedan var Danmark det enda land i världen som nådde upp till en procent av BNI. Dessutom tillkom ett särskilt bistånd på 0,5 procent till miljö, freds- och säkerhetspolitiska insatser. Det sistnämnda avskaffades direkt och sedan dess har även målet att ha en procent av BNI i bistånd gradvis reducerats.
Danmark har tappat sin plats i förarsätet. Nu är det i stället Sverige som ligger i fronten med sitt fortsatta enprocentsmål för biståndet.
Det kan tyckas oansvarigt av den danska oppositionen att den offrar en betydelsefull enighet kring biståndspolitiken och överlåter till Dansk Folkeparti - ett parti som paradoxalt nog helt vill avskaffa biståndet - att säkra regeringens majoritet.
Men till saken här att regeringen inte mindre än tre gånger under det senaste halvåret har brutit löftet om att säkra biståndets nivåer. Oppositionen fick nog. Den vill inte längre vara med och legitimera nedskärningarna och löftesbrotten gentemot de länder runtom i världen som Danmark samarbetar med.
Regeringen lägger skulden på finanskrisen och det nuvarande underskottet i statsfinanserna. Men det argumentet klingar falskt mot bakgrund av att nedskärningarna under de senaste åren har gjorts både i hög- och lågkonjunktur.
Förhoppningsvis kan det så småningom på nytt skapas samförstånd kring det danska biståndets övergripande principer.
Inte för att det skulle vara oviktigt eller osunt med en debatt om biståndet. Tvärtom. Problemet är bara att det ensidiga fokuset på biståndets storlek paradoxalt nog står i vägen för en mer väsentlig debatt om dess innehåll.
Anita Bay Bundegaard
Kulturredaktör på tidningen Politiker, ordförande för danska Rädda Barnen och tidigare dansk biståndsminister.
