Gopane är en liten by allra längst upp i nordvästra Sydafrika, bara några mil från Botswana. Det är skymning och ett gäng killar spelar fotboll på fältet i utkanten av byn. En scen jag sett på otaliga ställen i Afrika under åren.
Men när jag vrider huvudet åt vänster ser jag något ovanligt – två fullstora fotbollsplaner. Preparerat grus. Riktiga mål, både på lång- och kortsidor. Och så det som jag reagerar mest på – att det finns nät i målburarna.
För nu är de invigda – Dreamfields – ett av många gräsrotsprojekt som startats i ren entusiasm över att Sydafrika arrangerar VM i fotboll 2010. När jag besökte Gopane i april 2009 var projektet i sin linda. Ett år senare har tolv fotbollsplaner byggts, 98 turneringar hållits och 1 219 kompletta lagutstyrslar delats ut: tröjor, byxor, knäskydd och skor.
Stoltheten och glädjen i Sydafrika över att få arrangera kontinentens första fotbolls-VM står i bjärt kontrast mot många skeptiker i Europa. Ja, inte bara skeptiker – snarare i de värsta fallen kolonialister som ser en mörk kontinent fylld av vildar.
Tyska ligans ordförande tvivlar på att Sydafrika klarar säkerheten, efter att en rebellgrupp attackerat Togos fotbollslag i norra Angola. Att Sydafrika saknar rebellgrupper, inbördeskrig och ligger hundratals mil från norra Angola verkar inte spela någon roll. Afrika som Afrika.
Engelska tabloider har kallat Sydafrika "mordlandet" och berättar om stora gäng av machetebärande dödsmaskiner som drar runt på gatorna. Det skrivs att fattiga och hemlösa tänker organisera uppror och kravaller under fotbolls-VM. Ja, det är tydligen till och med mycket stor risk att det blir jordbävning just då.
Det pratas för och emot VM i Sydafrika, över sydafrikanernas huvuden. Med en klassisk nedlåtande och överlägsen attityd. Vi talar om att de kunde lägga pengarna på bättre saker. Att folk kommer att bli rånade stup i kvarten. Att fotbollsarenor inte är klara (det är de). Att hotellen inte räcker till (det gör de).
Allt detta är så klart ren nonsens. Det säger bra mycket mer om oss själva och vår förlegade, stereotypa bild av Afrika.
Själv är jag övertygad om att VM blir en succé. De varma, vänliga, vuvuzelablåsande sydafrikanerna kommer att charma världen. Man kommer att upptäcka att Sydafrika är ett modernt land med fantastiska möjligheter.
Säkerheten blir inget problem – i alla fall inte för turisterna. Sydafrika har långt fler poliser per capita än till exempel Storbritannien. Vägarna är bättre än de svenska. Solen skiner, mat och vin är billigt. Exotiska djur finns i överflöd.
Man kan säga att mer borde gjorts för de fattiga, eller borde gjorts annorlunda. Att Fifa bara tänker på pengar och stoppar vinsten i egen ficka. Att krafttag inte tagits mot prostitution och trafficking. Att det byggts arenor när pengarna kunde använts till värdiga bostäder, el och vatten. Det finns mycket att klaga på.
Men faktum är, att utan VM så hade de där fotbollsplanerna aldrig byggts och näten i målburarna aldrig funnits i en liten dammig by på gränsen till Botswana. Och jag hade aldrig fått se stoltheten, självkänslan och allvaret hos en liten kille som för första gången i sitt liv spelar fotboll med fotbollskor på fötterna.
Fredrik Sperling
SVT:s Afrikakorrespondent 2003–2009. Aktuell med boken ”Sydafrika – den oslipade diamanten”.
