Regeringen har beslutat att Sadev ska avvecklas vid årsskiftet. Beslutet är märkligt eftersom regeringen själv i senaste budgetpropositionen tydligt lyfter fram betydelsen av resultatorientering och utvärdering av biståndet. I samma proposition lägger man ned den myndighet som är satt att utvärdera – utan att veta vad man ska ha i stället. Detta är inget annat än slöseri och bäddar både för minskat förtroende för staten som arbetsgivare och för kompetensflykt.
Personalen har naturligtvis irriterats av de omdömen som ligger till grund för regeringsbeslutet, men också – under längre tid – av att vår sent omsider entledigade chef inte haft viljan, eller förmågan, att tydligt stå upp för myndigheten och dess personal då olika underlag från bland annat Statskontoret och UD:s tjänstemän lades fram tidigare i år.
En synpunkt som förts fram emot Sadev är att myndigheten inte utvärderat biståndets effekter så som det var tänkt. Det har under lång tid förts en internationell debatt inom bistånds- och utvärderingskretsar om ökad resultatorientering och om hur, under vilka förutsättningar och med vilka förväntningar utvärdering av effekter av biståndsinsatser ska göras. En omhuldad metodansats är effektutvärdering (Impact Evaluation). Det förefaller dessvärre vara klent beställt med insikten inom regeringskansli och utrikesförvaltning vad detta innebär. Det handlar om 3-, 5-, och kanske 10-åriga utvärderingsinsatser. Det handlar om miljontals kronor per utvärdering, och det är långt ifrån självklart vilken eller vilka utvärderingsmetodiker som ska tillämpas för olika delar av den komplexa svenska biståndsportföljen. Det bygger också på att den som planerar för biståndsinsats (läs: UD och Sida) redan i planeringsskedet lägger in utvärdering som ett spår under hela insatstiden.
I omdömena om Sadev har man ävena raljerat över att myndigheten bara ägnat sig åt processutvärderingar och frågor som rört intern effektivitet. Men, är det verkligen ointressant eller irrelevant att utvärdera processer och intern effektivitet i det mångdimensionella svenska utvecklingssamarbetet? Just med tanke på effekterna på mottagarnivå torde talesättet att ”ingen kedja är starkare än sin svagaste länk” vara högst relevant.
Redan i förra årets budgetproposition återfanns nyanserade skrivningar rörande innebörden av den nya resultatorienteringen. Detta med attribution och orsakskedjor är inte lätt att komma åt. Den frågan utvecklas än mer i den senaste propositionen. Trots den växande insikten har regeringen under flera år beskurit Sadevs möjligheter att systematiskt ta sig an ovan beskrivna utmaningar genom att lägga korta, och mer eller mindre otydliga regeringsuppdrag på myndigheten. Utrymmet för systematiskt arbete med metodutveckling och strategiskt inriktade utvärderingar av biståndets effekter har starkt begränsats.
Det är därför orättfärdigt att med nedläggning låta dryga dussinet anställda utvärderare vid Sadev klä skott för den bristande överensstämmelsen mellan regeringens höga ambitioner, inkonsekventa styrning och tillhandahållna resurser. Den högstämda resultat- och effektivitetsretoriken klingar falskt.
Agne Sandberg,
utvärderare och företrädare för ST-Sadev i Karlstad
