Det har sedan en tid tillbaka blåst rejält kring några av landets ledande insamlingsorganisationer. Jag tänker främst på Röda korset. I slutet av april börjar rättegången mot den bedrägerimisstänkte före detta kommunikationschefen Johan af Donner. En annan fråga som diskuteras avseende den idéburna sektorn är lönenivån för chefer och arvoden till styrelser. Jag förstår om människor känner oro och tvivel. Det är bra att våra organisationer synas och diskuteras offentligt. Det måste vi tåla.
FRII är insamlingsorganisationernas eget intresseorgan och har i dag 107 medlemmar, allt från stora Rädda barnen och Unicef Sverige till mindre organisationer som Amref och Svenska FN-förbundet. Svenskarna är ett generöst folk och ger varje år cirka fem miljarder kronor till landets kontrollerade insamlingar. Varje svensk familj skänker i snitt 1 300 kronor per år till "de goda ändamålen".
Organisationerna måste genom sin dagliga verksamhet förtjäna givarnas och medlemmarnas förtroende. Man måste visa öppenhet och arbeta med kvalitet. Detta är två nyckelbegrepp. Vi ska vara öppna och transparenta med vilka mål organisationen har och hur man lyckas uppnå dessa mål. Vi ska ha en öppen årsredovisning. Men organisationen ska numera också berätta hur den styrs, leds och kontrolleras. Vi ska redogöra för formalia kring årsmötet, valberedningen, styrelsen och revisorerna.
Alla dessa nya åtaganden har landets ledande insamlingsorganisationer självmant tagit på sig att redogöra för genom att tillämpa FRII:s kvalitetskod som är ett helt nytt instrument för öppenhet och kvalitet i det civila samhället.
Ingen myndighet har krävt dessa nya redovisningar. Det är i stället sektorn som genom självreglering skapat denna kod som slår fast vad som är "god sed" i en svensk organisation oavsett om den är en förening, stiftelse eller samfund. Du som givare och intressent bör studera de kodrapporter som i vår publiceras av den ideella sektorns aktörer.
Chefstjänstemannen i organisationen har det yttersta ansvaret inför styrelse, medlemmar, givare och andra intressenter för att verksamheten sköts på ett professionellt och oklanderligt sätt. En insamlingsorganisation omsätter ofta tiotals miljoner kronor. Detta ställer höga krav på ledarskap. Organisationens framgång bygger på det förtroende man lyckas skapa i sin omvärld. För att kunna rekrytera ledare som kan axla ett sådant ansvar måste organisationen kunna erbjuda en bra och rimlig lön. Ansvaret för insamlingsorganisationerna bör endast anförtros åt de bästa krafterna. Varje organisation väljer själv om den vill arvodera sin styrelse. Här finns inget rätt eller fel.
I en färsk opinionsundersökning (Swedbank, januari 2010) uppger 82 procent av svenskarna att de har en positiv eller mycket positiv inställning till ideella hjälporganisationer. Den siffran har ökat något jämfört med året innan. Ett annat tecken på förtroende är de mycket generösa gåvorna efter katastrofen i Haiti. Jag vill gärna tro att sektorns nya regelverk bidrar till detta.
Erik Zachrison
Generalsekreterare Frivillighetsorganisationernas Insamlingsråd (FRI)
