För snart tio år sedan beslutade Sveriges riksdag att alla politikområden ska dra åt samma håll och bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Politiken ska genomsyras av de fattigas perspektiv och ett rättighetsperspektiv.
När andra intressen än PGU får styra blir konsekvensen att fattiga och utsatta människor inte får sina rättigheter tillgodosedda. Vi ser därför med oro på den rådande utvecklingen, där PGU blir mindre och mindre synlig och tolkas på ett sätt det inte var tänkt från början. Därför finns ett behov av att lyfta upp PGU-åtagandena på politisk nivå. Målkonflikter måste synliggöras och hanteras, vilket var den ursprungliga tanken.
Den senaste tidens nyheter om svensk vapenexport visar att Sverige inte följer PGU. Bland de största mottagarländerna för svensk vapenexport återfinns länder där det förekommer allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Mer än hälften av vapenexporten går till icke-demokratier. Riksdagens beslut om att skärpa reglerna för vapenexport till diktaturer måste genomföras.
EU:s politik går på flera områden emot de fattigas perspektiv och rättighetsperspektivet. Sverige måste ta sitt ansvar och agera mot denna bristande samstämmighet. EU pressar afrikanska länder att ingå breda handelsavtal som hotar deras utveckling. Sverige måste se till att handelsavtal i stället främjar en rättvis och hållbar utveckling. Sverige måste också agera mot skatteflykten som dränerar utvecklingsländer på tusentals miljarder kronor varje år som skulle kunna finansiera sjukvård och skolgång.
EU-kommissionens lagförslag om att företag inom vissa sektorer måste redovisa hur mycket skatt de betalar i varje land de verkar i är ett viktigt steg för att motverka korruption. Men för att kunna stoppa de långt större flödena av skatteflykt krävs att lagen breddas. På hemmaplan måste Sverige också se till att biståndspengar inte går till skatteflykt och skatteparadis. Swedfunds nya riktlinjer säkerställer inte detta.
I de pågående diskussionerna på internationell nivå om hur biståndet kan bli effektivare, och hur nya gemensamma mål kan sättas upp efter millenniemålen, så återkommer insikten: vi måste lägga större kraft på att göra politiken mer samstämmig.
Mot den här bakgrunden har vi följande fyra rekommendationer för att Sveriges politik ska bli mer samstämmig:
1. Konkreta åtaganden på högsta politiska nivå. Vi föreslår att regeringen stärker PGU:s ställning och gör PGU till en integrerad del av beredningen i ministerkansliet i form av en statssekreterargrupp. Frågan om en samstämmig politik får inte bli en fråga enbart för UD och biståndsministern.
2. Kapaciteten och samordningen mellan departementen och riksdagen bör stärkas.
3. Det behövs inkluderande processer, där regeringen garanterar civilsamhällets och nationella parlaments deltagande i konsultationer och samråd i Sveriges samarbetsländer.
4. Reagera och rätta till. Riksdagen bör besluta om att en oberoende utvärdering av PGU genomförs regelbundet. Detta har saknats under alla år, vilket OECD kritiserat Sverige för. Vi föreslår även att en ombudsmannafunktion med mandat att undersöka fall där Sveriges politik för global utveckling på olika sätt hindrar utveckling, utifrån klagomål från regeringar, civilsamhället och individer, inrättas.
Ett decennium efter dess tillblivelse behöver Sveriges politik för globalutveckling ta ny fart.
ActionAid
Afrikagrupperna
Diakonia
Forum Syd
Kristna Fredsrörelsen
Kvinna till Kvinna
LO TCO Biståndsnämnd
Plan Sverige
Svenska Afghanistankommittén
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Svenska kyrkans internationella arbete
Svenska missionsrådet
Medlemmar i CONCORD Sverige
