Fler än 130 västsaharier häktades när den marockanska militären tömde ökentältlägret Gdeim Izik på hösten 2010. Efter drygt två års väntan på en rättegång har nu nio av dessa dömts till livstids fängelse av en militärdomstol i Rabat.
Våra och andra organisationers rättegångsobservatörer har vittnat om allvarliga brister i processen. Militärdomstolen har bland annat nekat de åtalade tolkning och underlåtit att utreda de anklagelser om tortyr som framställts. Vidare har de åtalade berättat om våldtäkter, misshandel, psykologisk terror och om veckor i isoleringsceller.
Några dagar efter att domen avkunnandes välkomnades Marockos talman av svenska ministrar och kungligheter i Stockholm, bland annat för att diskutera trafiksäkerhet och för att fira 250-årsjubileet av det första bilaterala avtalet mellan länderna. Såväl hovet som regeringen skickade pressmeddelanden om Marockos charmoffensiv, men något officiellt uttalande om rättegången har inte synts till. Istället uttalade biståndsminister Gunilla Carlsson i Sveriges Radio att det inte var hennes uppgift att lyfta sådana frågor.
Processen i militärdomstolen och de oskäligt hårda straffen är ovärdiga ett land som utger sig för att uppfylla folkrättsliga åtaganden. Och det rör sig inte om någon isolerad händelse. Internationella människorättsorganisationer som Amnesty och Human Rights Watch rapporterar år efter år om hur västsaharier diskrimineras, utsätts för summariska och politiserade rättegångar och bemöts med övervåld vid fredliga demonstrationer.
Trots detta fortsätter Sverige och EU att upprätthålla kontroversiella handelsavtal som ger Marocko indirekt rätt att disponera över Västsaharas naturresurser. Vi ser allvarligt på att Sverige och EU – den senaste mottagaren av Nobels fredspris – med öppna ögon byter mänskliga rättigheter mot ekonomisk vinning.
– Marocko har för många vänner, sade Amnestys pressekreterare Elisabeth Löfgren vid ett seminarium om rättegången arrangerat av Emmaus Stockholm.
Marockos goda relationer med länder som Frankrike och Spanien gör det svårt för EU att sätta press, menar hon. Något utökat mandat för FN att be-vaka mänskliga rättigheter i Västsahara är inte i sikte. I ett sådant läge räcker det inte att Sveriges riksdag röstar för att erkänna Västsahara. Regeringen måste erkänna Västsahara. Sverige måste höja rösten i EU:s förhandlingar med Marocko. För att sätta handel med jordbruksvaror före mänskliga rättigheter är inte bara ovärdigt Marocko – utan även Sverige.
Caroline Mitt-Holm och Hanga Sántha
Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen (ICJ-S)
