Sverige är världsledande på bistånd, men kan bli ännu bättre. Sverige var tidigt ute med samstämmighetspolitik för global utveckling, PGU, som kort sagt innebär att alla politikområden ska ha som mål att bidra till en rättvis och hållbar utveckling i världen.
I dag är det dags att aktivera denna politik igen. Men i stället tycks regeringen ha tryckt ner pausknappen.
För en tid sedan deltog biståndsministern i en offentlig utfrågning om PGU som utrikesutskottet anordnade i riksdagen. Jag frågade vad regeringen tänkte göra för att öka trycket i PGU-arbetet. Ministern räknade visserligen upp insatser på olika politikområden men fick medge att det råder en bristande samordning, samt brist på gemensam styrning och återkoppling.
För 50 år sedan lades proposition 100 om svenskt utvecklingsbistånd fram – ett halvt sekel av solidaritet och utvecklingsfrämjande har gått. Världen har under denna tid förändrats enormt och utvecklingen har gått framåt. Samtidigt präglas världen fortfarande av djupa orättvisor och även om fler länder än någonsin tidigare är demokratier finns fortfarande förtryck. De globala utmaningarna saknas inte. Ett viktigt verktyg för att möta dessa är PGU.
Regeringen måste ta led-ningen i PGU-arbetet och för det behövs en tydligare samordningsfunktion i regeringskansliet. Även vi i riksdagen kan vi bli bättre på att arbeta med PGU inom olika politikområden.
Jag vill också se en ökad samverkan med olika aktörer. Detta var en viktig tanke redan när PGU beslutades, men har ännu inte blivit verklighet.
En bra diskussion om utvecklingsfrågor måste ligga till grund för att föra utvecklingspolitiken vidare. Ett sätt att bidra till detta är att för-stärka informationsanslaget för det civila samhällets organisationer. Deras, liksom andras, röster inte bara kan, utan bör, bilda opinion.
Även EU har en policy, till och med fördragsfäst, som säger att politiken ska beakta konsekvenserna för utvecklingsländer, något som hittills skett ytterst sällan. EU måste börja följa sina egna regler och jag förutsätter att Sverige agerar pådrivande för detta.
Socialdemokraterna vill att utvecklingspolitiken ska utgå från människors egna drivkrafter att skapa utveckling.
Det är oroande att biståndsministern i stället hittills mest har signalerat en annan trend när det gäller den nya biståndsplattformen och utvecklingssamarbetet över huvud taget. Det har handlat mer om givarstyrd kontroll och kortsiktigt mätbara faktorer än långsiktiga resultat. Sverige är ett ledande land i utvecklingssamarbetet och måste agera långsiktigt för att det ska kunna vara en faktor som bidrar till bestående förändring på djupet.
Politikens olika områden måste samverka för att nå målet om hållbar utveckling. Utveckling som behövs för att bekämpa fattigdom, främja ekonomisk, social och miljömässig utveckling och som även är ett verktyg i kampen mot förtryck och korruption. Detta är vägled-ande för socialdemokraternas agenda för internationellt utvecklingssamarbete.
Kenneth G Forslund
Socialdemokraternas biståndspolitiska talesperson
