Sida är en av de myndigheter som ligger längst fram i arbetet med att motverka korruption. Vid misstanke om oegentligheter är vårt förhållningssätt att alltid förebygga, aldrig acceptera, alltid informera och alltid agera. Så har också skett i det fall som Luis Larrea syftar på.
Som första svenska myndighet införde Sida en öppen whistleblowerfunktion på sin hemsida, som ytterligare ett sätt att stärka arbetet mot korruption, med vetskapen om att blotta existensen av en sådan funktion fungerar avskräckande.
Alla inkomna misstankar om korruption utreds och tas på största allvar. Sida har förstärkt sin utredningsfunktion som nu består av tre korruptionsutredare.
Utredningsgruppen ansvarar för utredningar inom såväl biståndet som misstankar mot egen personal.
Redan innan det aktuella tipset om generaldirektörens agerande inkom till whistleblowingsystemet hade ärendet utretts av korruptionsutredaren, som också tagit upp det med chefsjuristen och överdirektören på Sida. Därefter fördes ärendet upp till Sidas styrelseordförande, som bedömde att det inte var släktskapsjäv men att det däremot skulle ha kunnat handla om delikatessjäv.
Däremot har det inte funnits invändningar mot själva rekryteringsprocessen, som generaldirektören inte deltagit i, och därför fanns heller ingen grund för att ta ärendet vidare. Generaldirektören informerades om utredningens slutsatser så att liknande situationer inte uppstår i framtiden.
Gällande tipset om upphandlingen av konsulttjänster har även det hanterats av korruptionsutredarna och inte visat sig stämma. Upphandlingen genomfördes heller aldrig.
Tipshanteringen och korruptionsutredningarna, liksom efterföljande lärdomar och slutsatser, vittnar i allt väsentligt om att Sidas antikorruptionsarbete, interna processer, och regelverk fungerar, även när misstankarna rör myndighetens ledande företrädare.
Joachim Beijmo
kommunikationschef Sida
