U Win Tin tittar upp och jag kan inte låta bli att associera. Jämförelsen kan synas märklig, men på något sätt påminner U Win Tin om Skå-Gustav, den svenske barnpsykiatrikern och skaparen av barnbyn Skå som åtminstone de över 40 säkert minns. Kanske är orsaken det vita, ulliga håret, kanske handlar det om de vakna, plirande ögonen.
Men vänta nu, vem är denna person egentligen? För dem som genom åren engagerat sig för Burma är politikern, författaren, dissidenten och den före detta politiske fången U Win Tin ett välkänt namn. Men för de flesta andra är han så gott som osynlig vid sidan om partiet NLD:s (National League for Democracy) ledare Aung San Suu Kyi. Och kanske är det precis så han vill ha det.
Huset, som har den där för Rangoon så speciella airen av djungel och förfall, där sten och betong svartnat och växtligheten liksom hotar att ta över (tänk det gamla templet i Djungelbokenfilmen), består av två våningar. Den gamla grinden står öppen. På brevlådan har färgen sedan länge flagnat, men vad spelar det för roll när den är stor nog att rymma rejält med tidningar och brev.
En passande bostad för en äldre journalist och författare, tänker jag.
Men det är inte här han bor, utan i en enkel träbyggnad med två rum precis mot gatan och trafiken. När U Win Tin fängslades för över tjugo år sedan blev han av med sin lägenhet och det mesta av det han ägde. När han till slut kom ut från fängelset byggde systerdottern det lilla huset åt honom på sin egen tomt.
U Win Tin säger ursäktande att han numera har svårt att minnas och ibland inte hittar orden. Sedan pratar han på, intensivt i långt över en timme och har förstås inga som helst problem med varken minnet eller ordvalet: det lyser om denna märkliga man som intet tycks kunna knäcka. Det enda som hindrar samtalet är ljudet av trafiken och som gör att vi då och då får ta en paus.
När U Win Tin nyligen firade sin 82:a födelsedag var det början på hans fjärde år i frihet efter att ha suttit fängslad av militärjuntan i nästan tjugo år. Tjugo år som politisk fånge i den burmesiska militärjuntans fängelser, från det han var nästan 60 tills han fyllt 78. Det är en ofattbart lång tid. Kan något verkligen vara värt det?
David Isaksson
Hela artikeln kan du läsa i OmVärlden 4 2012. Prenumerera, köp digitalt, eller i butik den 22 maj.
