Som tonåring fängslades hon för sin frihetskamp mot diktatorn Marcos. I dag är hon en förgrundsfigur i den globala kampen mot människohandel och nutida slaveri. Varje morgon åker Flores-Oebanda till arbetet på organisationen Visayan Forum, som hon grundade 1995. Det smala gröna trevåningshuset i centrala Manila skyddas av höga murar och tunga hänglås.
Människohandeln är i dag den tredje mest lönsamma illegala verksamheten i världen efter handel med narkotika och vapen. Cecilia Flores-Oebanda har mäktiga och farliga fiender inom den organiserade brottsligheten men också bland korrupta makthavare.
När Cecilia Flores-Oebanda hotades första gången blev hon rädd, mest för sina barns skull.
– De var små då, men jag samlade dem runt mig, berättade om hoten och frågade om de ville att jag skulle sluta mitt arbete mot människohandeln. En av mina döttrar frågade: ”Men vad händer då med alla flickorna?” Barnen kom överens om att jag måste fortsätta. Och i dag är de som hotar också rädda för mig.
Cecilia Flores-Oebanda, 50, är en liten kvinna med stålblick och järnvilja. Hennes systematiska och nyskapande arbetsmetoder mot människohandel, som inbegriper hela kedjan från förebyggande arbete, till räddningsaktioner till rehabilitering och lobbyarbete, har inspirerat och kopierats världen över. Hittills har hon och Visayan Forum räddat och stöttat över 50000 offer för människohandel och drivit ett stort antal fall till rättegång.
Hela intervjun med Cecilia Flores-Oebanda kan du läsa i OmVärlden papperstidning #7. Teckna en prenumeration här eller köp den på Pressbyrån från och med den 1 november 2011.
Text: Carmilla Floyd
Foto: Kim Naylor
