– Sverige är en av de absolut största givarna till FN. Men vi vill inte bara bidra med pengar och politiskt stöd, utan också med personal, och vara en del av den interna dialogen, säger Sten Engdahl, kansliråd på UD som arbetar med satsningen att få ut fler svenskar på FN-jobb.
I förra veckan hölls två rekryteringsseminarier i Stockholm, där representanter för flera FN-organ berättade om sin verksamhet och hur man går till väga för att söka och få tjänster inom organisationen. Seminarierna var fullsatta, med hundratals fler på kölistor.
Terje Eid-Hviding som jobbar med personalfrågor på FN:s utvecklingsprogram UNDP i New York, berättar att av de 8000 anställda inom UNDP globalt, så är endast 42 stycken svenskar.
– Att vi vill ha in fler svenskar i organisationen handlar bland annat om FN:s legitimitet. Vi vill att FN ska ha stöd hos befolkningarna.
Dessutom, menar Eid-Hviding, är det bara rätt att Sverige, som är den näst största givaren till UNDP (efter Norge) är bättre representerat.
De svenskar som redan jobbar inom FN vill man göra allt för att hålla kvar. Men det är inte alltid så lätt.
– De svenskar vi har är väldigt bra. Men de stannar inte, säger Eid-Hviding.
Varför inte?
– Dels har FN svårt att konkurrera med välfärdsstater som Sverige, Norge och Danmark i fråga om föräldraledighet och dagis. Dessutom är ett FN-uppdrag inte förenligt med två karriärer i en familj, säger han med hänvisning till att många skandinaviska familjer prioriterar att båda vuxna ska kunna satsa på karriären.
Victoria Engstrand-Neacsu
