OmVärlden träffar Moudeina under hennes Stockholmsbesök för att prata om vad som driver henne.
Moudeina, som är ordförande för Tchads förening för främjande och försvar av mänskliga rättigheter, har i mer än tio år arbetat för att Tchads tidigare president Hissène Habré ska dömas för de människorättskränkningarna som begicks under hans styre 1982-1990. Under Habrés presidenttid pågick institutionaliserad tortyr, etnisk rensning av vissa grupper, tusentals människor försvann och mer än 40 000 människor dog.
Moudeina, som är en av Tchads få kvinnliga advokater, arbetar både med att driva den internationella rättsprocessen och med att företräda brottsoffer från Habrés styre som deras advokat. Men kampen för att få Habré ställd inför rätta har varit en långdragen process, tyngd av motgångar. Processen började med att Moudeina år 2000 lämnade in en stämningsansökan, baserat på sju brottsoffers vittnesmål om Habré, till en domstol i Senegal, där Habré lever i exil sedan 1990.
Men sedan dess har processen kört fast. Senegal vill varken åtala Habré eller utvisa honom till Belgien (som har utfärdat en internationell arresteringsorder gentemot honom), trots påtryckningar från internationella samfundet. Brotten Habré anklagas för att tortyr, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Moudeina arbetar i dag för att Habré ska utvisas till Belgien medan Afrikanska unionen i stället pratar om att fallet kanske bör tas över av Rwanda, som är ett av de medlemsländer som sagt sig vara villigt att pröva fallet. Jacqueline Moudeina anser att det är ett sätt att skjuta problemet på framtiden.
På frågan vad priset betyder för henne svarar hon:
– Det är en seger för de som arbetar med mänskliga rättigheter i Afrika, särskilt i Tchad. Det utgör en nyckel som kan öppna alla dörrar för att plädera för mänskliga rättigheter. Det är ett erkännande av det arbete jag gör utanför Tchad. Det ger stor synlighet åt mitt arbete och även en trygghet för mig, eftersom mitt arbete är mycket riskfyllt.
Moudeinas kamp för mänskliga rättigheter i innebär stora faror för henne personligen. Det har gått så långt att hon vid ett tillfälle nästan dödades av personer inblandande i åtalsprocessen.
Vad driver dig att fortsatta arbeta trots dessa risker?
– Det är särskilt offren som lider. Jag anser även att offren är människor utan talan och som inte vet hur de ska kunna försvara sina rättigheter. Det är det som uppmuntrar mig att stå på deras sida. Det är också människor som litar mycket på mig, de anser att jag kan göra något för dem. Det är allt detta som ger mig mod att gå framåt för jag vill nå målet.
Johanna Stjärnfeldt
