Ambitionen att kanalisera bistånd genom den privata sektorn växer såväl hos Sveriges regering som internationellt. Det näringslivsanknutna biståndet har ofta kritiserats för bristande transparens och tveksamma utvecklingseffekter.
Diakonia och Svenska Kyrkan har låtit journalisten Nils Resare kartlägga privatsektorstödet och granskade tillgängliga utvärderingar av det.
– Jag har följt de här frågorna i många år, och kan konstatera att det ser mycket bättre ut i dag. Även om man tittar tillbaka bara fem år så är det stor skillnad, säger Nils Resare om sin granskning.
Öppenheten har ökat kring biståndet inom privatsektorn, men det finns fortfarande organisationer och sektorer med liten möjlighet till insyn. Och hela sektorn är svår att överblicka, enligt rapportförfattaren.
Ett exempel är Swedfund, som fått kritik i utvärderingar av både Riksrevisionen och Sadev.
– Det är väldigt märkligt att Swedfund får nya pengar av regeringen utan att någon ny utvärdering visat att de brister som funnits blivit åtgärdade, säger Nils Resare.
Bland de aspekter som granskats är huruvida allt bistånd följer riktlinjerna om att vara obundet, styrt av efterfrågan från partnerländerna, upphandlat i internationell konkurrens och ha utvecklingseffekter som högsta prioritet. Svaren blev i samtliga fall ”nej, inte alltid”, enligt rapporten.
Anna Petersson
