Seminariet presenterade delar av rapporten ”Equal Power – Lasting peace: Obstacles for Women’s Participation in Peace Processes” – den här gången med fokus på den bortglömda konflikten i Nagorno-Karabach.
Sovjetunionens kollaps 1991 gjorde att etniska motsättningar blossade upp mellan Armenien och Azerbajdzjan. Länderna förklarade då krig om Nagorno-Karabach. Området omsluts i dag av Azerbajdzjan men är bebott av armenier. I praktiken fungerar Nagorno-Karabach som en egen stat, men är inte internationellt erkänd. Sedan 1994 har konflikten varit ”frusen” och det har varit vapenstillestånd, men än finns inget fredsavtal på plats. Enligt Svante Cornell från Institute for Security and Development Policy ligger en lösning långt borta.
– Det kommer inte att bli fred i området i första taget, mer troligt är det att det blir krig, sade Cornell och poängterade att han är väldigt cynisk när det gäller Nagorno-Karabach.
– Konflikten har över åren förändrats till sin natur och i dag är området strategiskt viktigt med stora olje- och gastillgångar i Kaspiska havet. Det räcker inte att Armenien och Azerbajdzjan kommer fram till en lösning, också Ryssland, Iran och Turkiet måste vara överens, fortsatte han.
Annika Karlsson förklarade att det är viktigt att inkludera, uppmuntra och lyfta fram kvinnor i fredsprocesser för att uppnå en hållbar fred, men att kvinnor strategiskt utesluts från fredsprocessen i Nagorno-Karabach. Representationen av kvinnor i parlamenten i Azerbajdzjan och Armenien är inte högre än 10 procent.
– Även om lagstiftningen i Armenien är jämställd så säger normer någonting annat, både män och kvinnor ser det politiska deltagandet som manligt. Så fort du som kvinna engagerar dig blir du utsatt för hot, sade Annika Karlsson.
Hon berättade också om ointresset inom det internationella samfundet för att förändra situationen.
– Det internationella samfundets vilja att inkludera kvinnor i fredsprocessen är inte stark, och det görs väldigt lite på internationell nivå för att bryta mönstret, förklarade Karlsson.
Tobias Lorentzson, handläggare för södra Kaukasien vid utrikesdepartementet, förklarade att mycket av Sveriges politik går genom EU men att man ändå försöker att jobba för att kvinnor ska bli inkluderade.
– Sveriges fokus ligger på hur området kan anpassa sig till EU:s värdegrund och lagstiftningar inför ett eventuellt framtida medlemskap, sade han.
Han förklarade att Operation 1325, ett FN-initiativ om kvinnors rätt i fredsprocesser, alltid ska genomsyra politiken och alla handlingsplaner, men att UD också stödjer organisationer som jobbar för att kvinnor ska bli inkluderade i fredsförhandlingar, till exempel Folke Bernadotte akademin.
Nagorno-Karabach är bara ett av flera exempel där kvinnor exkluderas från fredsprocessen, enligt rapporten. Även i Demokratiska republiken Kongo, Irak, Liberia, Bosnien och Hercegovina, hålls kvinnor borta från förhandlingsborden. Men det tar inte slut där. Kvinnor hålls även utanför de internationella förhandlingarna, till exempel i FN. I det arbete som UN Peacekeeping utför är endast 8 procent av ledarna kvinnor.
Camilla Göth
