I en ny 170-sidig rapport hävdar koalitionen Working Group on Human Rights in India, WGHR, att även om det finns lagar och riktlinjer som syftar till att främja utvecklingen så är tillämpningen av politiken otillfredsställan
Miloon Kothari vid WGHR var tidigare FN:s särskilda sändebud med ansvar för bostadsfrågor. Enligt honom låg tillväxten i landet på 8,2 procent mellan 2007 och 2011, medan fattigdomen bara minskade med 0,8 procent.
– Detta är i sig stötande, men dessutom är den metod som används för att mäta fattigdomen mycket märklig. Den är baserad på en fattigdomsgräns som motsvarar 50 cent om dagen, vilket är en förolämpning mot de fattiga, säger Kothari.
WGHR, som bildades av flera människorättsorganisationer för tre år sedan, påpekar i sin rapport att den standard som används för att mäta fattigdomen i landet inte stämmer överens med den internationella standarden. Enligt Kothari skulle närmare 55 procent av landets befolkning klassas som fattiga om man använde samma modell som för årets upplaga av FN:s rapport om mänsklig utveckling.
– Det finns en besatthet av tillväxt. Men tillväxten ska inte vara ett mål i sig, utan en möjlighet att uppnå målsättningar som förbättrad utbildning och sjukvård. Till och med forskare som Amartya Sen menar att Indiens fattigdomsstatistik är väldigt kontroversiell och opålitlig. Radikala förändringar måste till, säger Kothari.
Indien finns för närvarande på plats 134 av 187 jämförda länder i FN:s index över mänsklig utveckling. I inget annat land i världen finns lika många undernärda människor som i Indien, 21 procent av befolkningen är undernärd. Bland barn som ännu inte har fyllt fem år är hela 42 procent underviktiga.
– Verkligheten är att vi har ett överskott av spannmål och en högst otillfredsställande distribution. Stödet till jordbrukssektorn är bristfälligt och det finns en chockerande svält som förvärras av biotekniken, säger Kothari till IPS.
Han menar att det är "oacceptabelt" att den indiska staten inte ser till att överskottet av spannmål kommer folket till del.
Även i fråga om tillgången till rent vatten och fungerande avlopp innehar Indien en föga hedrande förstaplats – ingen annanstans i världen tvingas lika många människor, 51 procent av befolkningen, utföra sina behov på offentliga platser. På landsbygden saknar hela 60 procent av hushållen tillgång till toaletter.
Värst är situationen för daliterna, den grupp som befinner sig på botten av den hinduiska sociala hierarkin och som utgör drygt 16 procent av befolkningen, påpekar Asha Kotwal, som är generalsekreterare för organisationen All India Dalit Women’s Rights Forum. Daliterna tvingas bland annat genomföra de smutsigaste jobben och utsätts ofta för olika former av våld.
– Tiden är inne för att avslöja kastsystemets grymheter. Kulturen med straffrihet har påverkat hela det indiska samhället. Stat, rättsväsende och medier diskriminerar med utgångspunkt från kast. För oss har den snabbare tillväxten inneburit en snabbare uteslutning, säger Asha Kotwal.
Isolda Agazzi/IPS
