– Jag bedriver ärlig journalistik och för det satt jag fängslad i 20 månader, säger Bariş Pehlivan.
Vid ett seminarium arrangerat av LO-TCO biståndsnämnd och Svenska journalistförbundet berättar han att den turkiska staten motiverar arresteringarna med att journalister anklagas för att vara terrorister. Journalister som uttrycker regeringskritiska åsikter arresteras. Ofta kan de sitta bakom galler i flera år utan rättegång, säger Bariş Pehlivan.
Tillsammans med Europeiska journalistfederationen, EFJ, driver det turkiska journalistförbundet en kampanj där man på laglig väg försöker befria de fängslade journalisterna. Ett annat mål är att få den turkiska regeringen att sluta blanda samman terrorism och journalistik. Journalistförbund över hela Europa har engagerat sig i kampanjen genom att ”adoptera” en turkisk journalist. Syftet med adoptionen är att skapa opinion och samtidigt visa fångarna att de inte är ensamma i sin kamp.
Bariş Pehlivan, som blivit adopterad av Svenska journalistförbundet, liknar situationen i Turkiet vid en modern häxjakt, där journalister har börjat censurera sig själv för att inte gripas. De få som vågar vara kritiska blir avskedade av sina chefer, som även de räds den turkiska statens repressalier.
– Det är överraskande att en så kallad demokratisk rättsstat beter sig på detta sätt, säger Bariş Pehlivan.
Trots att han är frisläppt känner sig Bariş Pehlivan fortfarande utsatt. Han förklarar att det inte bara är journalister som känner sig rädda och förföljda, utan även den övriga civilbefolkningen.
– När vi går ute på gatorna vågar vi inte prata i telefon av rädsla för att bli avlyssnade, vi är oroliga för att folk spionerar och platser med hög militär bevakning undviker vi helt. Jag kände mig friare i fängelset.
När Bariş Pehlivans greps anklagade polisen honom för att tillhöra Ergenekon, en terroristorganisation vars existens aldrig bekräftats. Själv tror Pehlivan inte att Ergenekon existerar och han menar att staten har skapat en spökorganisation för att kunna sätta munkavle på kritiska röster.
– Genom att skapa en fiktiv organisation eliminerar de oppositionen i landet.
Den turkiska staten har flera gånger förnekat att Ergenekon finns, och Bariş Pehlivan säger att organisationen dyker upp när det passar.
– Hur kan jag vara del av en rörelse som inte finns? Det hela är lite kafkaartat, Bariş Pehlivan med ett skratt.
Han vittnar om att flera av hans kollegor har kopplats till Ergenekon och att alla inte har haft samma tur att bli ”adopterade”. Bariş Pehlivan kämpar därför för sina kollegors rättigheter och den oberoende journalistikens överlevnad i Turkiet. Och han vädjar till Europas alla journalister att sprida information om de övergrepp som sker mot Turkiets journalistkår.
– Tro inte vad den turkiska staten säger om oss. Vi är inte terrorister.
Liza Youhanan
