Iransk film blev efter den islamistiska revolutionen 1979 kraftigt censurerad och många filmskapare och kulturarbetare valde då att gå i exil. Men en del valde ändå att stanna kvar i landet och 1983 började staten stötta den inhemska filmindustrin. Detta uppmuntrade en ny generation filmskapare, där även kvinnliga regissörer tog plats.
Iransk film har hyllats på filmfestivaler runt om i världen och många filmvetare räknar idag Iransk film bland de mest betydelsefulla i världen tack vare dess konstnärliga förfining och gripande humanism.
När den iranska regissören Asghar Farhadi i fjol vann en Oscar för bästa utländska film med ”Nader och Simin - En separation”, sade han i sitt tacktal: ”Jag tror att många Iranier runt om i världen nu är väldigt glada. (...) Vi har en rik och uråldrig kultur som har dolts under politikens tunga aska. Med stolthet jag ger jag det här priset vidare till folket i mitt land, ett folk som respekterar alla kulturer och civilisationer och som avskyr fientlighet och förbittring.”
Att sprida kunskap om den iranska kulturen är också en av ambitionerna bakom Yari Film Festival, som ägde rum i september i Stockholm och Uppsala. Festivalen besöktes av bland andra av regissörerna Maziar Miri, aktuell med filmen ”Saadat abad” (en titel som inte går att översätta till svenska) och Reza Mir Karimi, som gjort filmen ”En sockerbit” – som många i Iran vill nominera till nästa Oscarsgala, men som den statliga censuren vill stoppa.
Yari filmfestival arrangerades i år för tolfte gången i ordningen, och Siavoush Mohammadi, som sitter i styrelsen för föreningen, berättar:
– Yari är en opolitisk förening som dessutom försöker hjälpa behövande barn i Iran. Festivalen är en av föreningens största möjligheter att nå ut med sitt budskap till allmänheten. Gästerna från Iran och deras filmer lockar många nya till våra biosalonger, där vi alltid passar på att berätta om föreningen och de barn vi försöker hjälpa.
En annan gäst på festivalen var skådespelerskan Fateme Matamed Arya, som fått pris i Frankrike för sitt arbete med att lyfta film och kultur i Iran. Hon är aktuell med filmen ”Här, utan mig”, en fri tolkning av Glasmenageriet av Tennessee Williams, och tycker det är bra att pengarna från festivalen går till arrangörsföreningen Yaris arbete med barn i Iran.
– Jag försöker använda mitt kändisskap för att hjälpa de behövande, säger hon. Festivalen gör det tydligt att ambassader representerar regimer – medan konsten och kulturen är folkens representanter. De gör det möjligt för folk från olika kulturer att komma närmare varandra och leva tillsammans.
– Festivalen har en viktig kulturell aspekt för oss då vi ser det som en del i vårt arbete att förmedla den iranska kulturen till det svenska samhället, säger Siavoush Mohammadi.
Davood Mousavi och Axel Salomonsson
