År 2005, när Parisagendan lanserades som ledstjärna för det globala biståndet, lovade givarländernas regeringar att uppfylla en rad mål senast 2010. Bland annat skulle biståndet till Afrika fördubblas. Vissa framgångar kan noteras när år 2010 nu närmar sig sitt slut. Men givarna står långt ifrån de målsättningar de gav sig själva, enligt Reality of Aid, som är ett världsomspännande nätverk av organisationer i det civila samhället.
Inför den gigantiska konferensen i Ghanas huvudstad Accra 2008, där Parisagendan följdes upp, stod fattigdomsbekämpning högt på den politiska agendan. Det gjorde även strävan att öka såväl som förbättra biståndet.
Två veckor efter Accra-mötet kollapsade den amerikanska banken Lehman Brothers. Finanskrisen som följde har delvis ritat om kartan för det globala biståndet, enligt rapporten ”Aid and Development Effectiveness”.
Titeln anspelar på begreppet biståndseffektivitet (Aid Effectiveness), ett mantra som i dag upptar en betydande del av arbetstiden för många som arbetar med bistånd. Reality of Aid menar att målet för biståndet måste vara att det är utvecklingen i sig som är god, eller ”effektiv”. Det räcker inte att man kan mäta och redovisa att varje biståndskrona används effektivt. Parisagendan blev för teknisk och har inte i grunden förändrat biståndet för människorna i mottagarländerna, menar organisationen. Effektiv utveckling enligt Reality of Aid innebär att ett samhälle rör sig mot demokrati, social rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter.
Parisagendan är en global överenskommelse där givarländer förbundit sig att göra biståndet mer effektivt. Grundtanken kan sammanfattas i att de fattiga länderna ska få betydligt mer makt i relationen till givarna.
Anna Petersson
