Branschnytt
Branschnytt

Fortsatt stora klyftor i Tunisien

Publicerad: den 22 februari 2012

Många som hoppades att förra årets revolt och efterföljande val skulle innebära ett slut på korruptionen och de regionala orättvisorna i Tunisien uttrycker nu stor besvikelse.

Västra Tunisien har historiskt sett varit underutvecklat och förbisett av de kustnära regionerna. Klyftorna har varit en huvudsaklig orsak till social oro ända sedan landets självständighet 1965.

Den arabiska protestvågen förra året startade i Tunisien och där anses också facket ha spelat en avgörande roll för händelseutvecklingen. Många tunisier menar att en strejk som organiserades av en militant gren av den fackliga centralorganisationen UGTT i staden Gafsa år 2008 inledde den utveckling som sedan ledde fram till förra årets revolution.

Gafsa och dess omgivningar är kända för sina fosfatgruvor. Gruvorna är mycket lönsamma, men gruvarbetarna och lokalbefolkningen får knappt någon del av förtjänsterna, som historiskt har tillfallit eliten som bor i de kustnära regionerna.

Folket i Gafsa hoppades att förra årets revolution och efterföljande val skulle innebära ett slut på korruptionen och de regionala orättvisorna, men många har blivit besvikna.

Två systrar i 20-årsåldern, Sousou och Asma Didi, som kommer från staden Gafsa, är några av dem som uttrycker sin besvikelse.

– Vi ser ingen förändring. Om tio är kanske vi kan se en förändring – om Gud vill, säger Asma.

 Båda systrarna röstade på Hizb Muqtamar (Kongressen för republiken) i valet, ett mittenparti i den styrande koalitionen där även vänsterorienterade Ettakatol och det islamistiska partiet Ennahda ingår.

På frågan om hon tycker att den styrande koalitionen gör ett bra jobb svarar Asma att hon inte tycker det.

– Partierna borde göra mer för att ta itu med korruptionen. Människor som redan är fattiga måste nu betala för att få tillgång till grundläggande service och sysselsättning.

De båda systrarna menar dock att det främst är den tidigare diktaturen som bär skulden för problemen.

Ilska över orättvisorna har titt som tätt lett till starka protester, även under diktaturen. Efter stora uppsägningar under 2008 organiserades masstrejker som upphörde först när polisen började gripa och tortera protestledare och skjuta mot demonstranter på gatorna.

Den fackliga centralorganisationen UGTT har haft en dubbeltydig roll både under upproret 2008 och förra årets revolution. UGTT erkändes av diktaturen och dess ledare var alltid varit mer lojala med regimen än med dess medlemmar.

Men trots detta har gräsrötterna inom UGTT varit kända för att vara progressiva när det gäller arbetet för demokrati. Innan revolutionen var UGTT den enda större nationella institution där kritiker av regimen kunde få en viss form av inflytande. Sedan revolutionen har den fackliga centralorganisationen uttryckt starka krav på större regional och ekonomisk jämlikhet.

Mohamed Sghaiyer Miraoui, generalsekreterare för UGTT i Gafsa, säger att de tillsammans med gruvarbetarna kräver att någonting görs åt arbetslösheten som ligger på nära 60 procent i regionen.

– Vi kräver också kompensation till anhöriga till personer som dödats i samband med upproren, sjukförsäkringar för olycksfall på arbetsplatser, och socialförsäkringar för pensionerade anställda. Ingen regering har någonsin gjort något för att möta de här kraven. Vi har bara fått löften, säger Mohamed Sghaiyer Miraoui till IPS.

Jake Lippincott/IPS

 
Tipsa en vän
Dela
Intevju Taslima Nasrin
Taslima Nasreen
Foto: Pär Olsson

Livsfarliga ord

Taslima Nasrin kritiserar islam och kvinnoförtrycket i sitt hemland Bangladesh i sina böcker och dikter. Resultatet: Hon lever sedan 19 år i exil, med tung bevakning. Senast på bokmässan i Calcutta i våras vägrade arrangörerna att lansera hennes bok. De första åren tog hon sin tillflykt till Sverige.

Krönika: Petina Gappah
Petina Gappah
Foto: Joakim Roos/Scanpix

Jag tror på en förändring i Zimbabwe

Den 16 mars, en månad innan Zimbabwe firar 30 år av självständighet, kommer jag och miljoner av mina landsmän att gå till vallokalerna för att folkomrösta om en ny konstitution. Vi förväntas säga ja eller nej till det som ska utgöra grunden för ett nytt socialt kontrakt mellan de styrande och de styrda.