– Det krävs mer mod och kampvilja att vara fackligt aktiv i Indien än i Sverige. De lägger ner hela sin fritid på det, och polisiära åtgärder ligger inte långt borta.
Det sade Therese Gustavsson, fackligt aktiv på Volvo i Skövde, på ett lunchmöte arrangerat av LO-TCO Biståndsnämnd och IF Metall.
I januari 2010 åkte hon med en grupp unga, fackliga företrädare till industristaden Bangalore i Indien för att träffa fackliga kamrater på Volvos tre industrier i staden.
På Volvo lastvagnars fabrik i Bangalore var arbetsvillkoren ganska bra. De anställda fick subventionerad lunch, sjukförsäkring och en lön på 3 500-5 000 kronor i månaden. Men för kollegorna på bussfabriken var situationen sämre. De hade en tredjedel i lön och arbetsmiljön var undermålig. De svenska gästerna förvägrades att besöka fabriken. När arbetarna startat upp den fackliga klubben där hade ledningen hotat dem med uppsägning.
Enligt Therese Gustavsson berodde det på att bussfabriken hade en indisk ledning som inte var van vid fackligt arbete.
– Den öppna relation mellan fack och ledning som vi är vana vid i Sverige är för dem främmande, sade hon.
Upprörda över de dåliga arbetsvillkoren tog Therese Gustavsson kontakt med sin ledning hemma i Sverige. Koncernledningen tog då kontakt med den indiska ledningen i Bangalore.
– Det ledde till att en särskild person anställdes vid fabriken som fick till uppgift att medla mellan ledningen och fackklubben, vilket ledde till en bättre relation mellan parterna. Hade vi inte åkt och besökt dem hade vi aldrig upptäckt de dåliga arbetsvillkoren, sade Therese.
De indiska Volvoarbetarna besökte kort därefter Sverige.
– Det ledde inte bara till ett stärkt koncernfackligt samarbete oss emellan, utan också till ökad status för dem. Deras familjer fick en ökad förståelse att det fackliga arbetet är betydelsefullt, vilket gjorde det lättare för dem att arbeta fackligt på hemmaplan.
Enligt Therese är det viktigt att det globala samarbetet bedrivs lokalt i de svenska fackklubbarna, inte bara på EU-nivå eller genom företagens ledningar.
– Vi arbetare lever i samma vardag och kan därför jämföra problemen på ett annat sätt. Det blir en närmare kontakt när man vet vad man pratar om.
Birgit Birgersson-Brorson, internationell sekreterare på IF Metall, sade att engagemanget för internationellt fackligt arbete nu ökar.
– IF Metall arbetar internationellt både för att visa solidaritet med fackliga kamrater i andra länder och för att motverka social dumpning här. Problem för arbetare i andra länder är också en facklig fråga för oss.
Lisa Persson
