– Det som är lätt att mäta är inte samma saker som biståndsmålen, som exempelvis kan röra sig om kvinnliga och mänskliga rättigheter.
Det sa Monica Lorensson, som arbetar för FN:s utvecklingsorgan UNDP och var en av deltagarna vid ett seminarium. Ämnet för dagen var hur vi visar att biståndet ger resultat. Martin Ådahl är chef för den liberala tankesmedjan Fores och tog upp ett exempel från ett biståndsprojekt i Tanzania. Där byggde man ett flertal skolor, men böcker och lärare till skolorna glömdes bort. Hans förklaring till detta var att det är enklare att mäta skolor i antal, än att mäta läskunnighet. Monica Lorensson höll med om detta tydligt resultatbaserade arbete inte alltid är optimalt.
– Det finns en övertro på räkning och siffror och en undertro på själva problemen. Resultatstyrningen har sina brister som måste uppmärksammas. Men det gavs inte något bra svar på hur man kan gå ifrån detta arbetssätt. I nuläget verkar det bästa vara att fortsätta arbetet, men med en ökad medvetenhet om dess baksidor.
– Det är viktigt med en ökad insikt om negativa effekter och det behövs bra utvärderingar av dessa. Man får ha en ödmjuk inställning, sa Göran Holmqvist, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet.
Oliver Reuter
