I samband med att Lissabonfördraget trädde i kraft skapades en ny utrikesförvaltning inom EU. Ambitionen är att få mer samordning mellan utrikespolitik, säkerhetsfrågor och biståndsinsatser. Allt hamnar nu under en och samma enhet, EAS, European Action Service.
Utvecklingsorganisationer är dock oroliga över att utrikes- och säkerhetspolitiken kommer att prioriteras på bekostnad av biståndet. EAS är en mellanstatlig enhet där enskilda medlemsländer – främst Storbritannien, Tyskland och Frankrike – har mycket att säga till om.
– Vi befarar att biståndet underordnas några få större utrikespolitiska intressen, säger Bernd Nilles, generalsekreterare på CIDSE som är en internationell allians av 16 utvecklingsorganisationer.
Chefen för EAS, kommissionären Catherine Ashton, har föreslagit att hanteringen av biståndspengar och utformning av utvecklingsstrategier ska skötas av EAS medan kommissionens biståndskommissionär, Andris Piebalgs, ska formulera policies och genomföra besluten.
– Jag tror inte den uppdelningen fungerar. Är de inte överens kommer Ashtons röst väga tyngst, säger Simon Stocker, chef för biståndsnätverket Eurostep.
Eurostep har låtit en brittisk advokatfirma titta på Catherine Ashtons plan. Juristerna menar att förslaget strider mot EU:s egna regler, eftersom den inte garanterar utvecklingspolitikens främsta mål – att minska fattigdomen.
Inom EU ser man dock inga problem med planen, bland annat eftersom samma arbetsuppdelning redan finns i dag mellan olika enheter inom Kommissionen. Samtidigt menar man att utvecklingskommissionären Piebalgs kommer att ha huvudansvaret även inom EAS, vilket garanterar biståndsfrågornas ställning.
Andreas Liljeheden
