Från Kongo har det de senaste åren kommit allt fler rapporter om sexuellt våld. Kvinnor och småflickor som våldtagits av män i uniform. Som stympats och lämnats att dö, eller åtminstone fått sina liv och underliv förstörda.
Att sexuellt våld används som ett systematiskt vapen i väpnade konflikter är numera en accepterad sanning. Men varför det är så, och varför våldtäkter på många håll blivit en nästan självklar del av krigföringen, är något man talar betydligt mindre om.
I en unik studie från Kongo kommer man lite närmare svaret. Genom djupintervjuer med soldater inom den kongolesiska regeringsarmén — som står för en stor del av övergreppen — har de två svenska forskarna Maria Eriksson Baaz och Maria Stern funnit att mycket kretsar kring känslor av svek och bilden av hur en "riktig" man bör vara.
Att Maria Eriksson Baaz är uppvuxen i landet och talar flytande lingala bidrog till att de kunde få kontakt med männen.
— Nästan alla soldater ser intervjuerna som ett sätt att få berätta om sina problem inom armén. De flesta är mycket frustrerade och besvikna.
I intervjuerna kom det fram att männen själva skiljer mellan våldtäkter som sker av nöd, för att de befinner sig långt hemifrån och inte heller har råd att köpa sex, samt de som snarare handlar om aggressivitet och behovet att förödmjuka. Medan de försvarar den förra varianten tar de avstånd från den andra, den "ondskefulla", även om de också har förståelse för den.
Enligt forskarna finns det en koppling mellan våldtäkterna och livet som militär. Det är ett liv som har mycket lite med mytbildningen kring det militära att göra. Att våldta kan då bli ett sätt att försöka leva upp till den myten och bevisa för sig själva att de är riktiga män — trots allt.
Maria Eriksson Baaz ser inga klara distinktioner mellan offer och förövare i konflikten.
— Många av soldaterna i armén är till exempel före detta barnsoldater som själva varit utsatta för övergrepp och en del har sett hur familjemedlemmar dödats och våldtagits.
Åsa Nyquist Brandt
